Riskbedömning av maskiner
En riskbedömning av en maskin innebär att man systematiskt fastställer maskinens gränser, identifierar faror, uppskattar och värderar riskerna och reducerar dem tills de är acceptabla. Maskinförordningen kräver att tillverkaren gör en riskbedömning, och EN ISO 12100 är den standard som oftast används som metod.
Innehåll på sidan
Det viktigaste i korthet
- Riskbedömningen styr vilka krav i bilaga III som gäller.
- Riskanalys + riskvärdering = riskbedömning.
- Riskreducering sker i tre steg: konstruktion, skydd, information.
- Bedömningen ska dokumenteras i den tekniska dokumentationen.
Arbetsgången
Metoden är iterativ: när en skyddsåtgärd införs bedöms risken på nytt, och nya faror som åtgärden själv kan medföra ska också hanteras.
- Fastställ maskinens gränser – avsedd användning, rimligen förutsebar felanvändning, livscykel.
- Identifiera faror och farliga situationer.
- Uppskatta risken – allvarlighet och sannolikhet.
- Värdera om risken behöver reduceras.
- Reducera risken och bedöm igen.
Nytt med maskinförordningen
Förordningen lyfter fram risker kopplade till programvara, uppkoppling och självutvecklande beteende. Riskbedömningen behöver därför omfatta fler scenarier än tidigare, till exempel vad som händer om styrsystemet påverkas utifrån.
Vanliga misstag
- Att bara bedöma normal drift och glömma underhåll, rengöring och felsökning.
- Att hoppa direkt till skydd utan att först pröva säker konstruktion.
- Att inte uppdatera bedömningen när maskinen ändras.
Vanliga frågor
Är EN ISO 12100 obligatorisk?
Nej. Standarder är frivilliga, men EN ISO 12100 är harmoniserad och ger ett erkänt sätt att visa att riskbedömningen gjorts på rätt sätt.
Vem ska delta i en riskbedömning?
Bäst resultat får man med flera perspektiv: konstruktion, el och styrning, produktion och underhåll.
Rekommendation · kommersiellt innehåll
Källor
Informationen är vägledande och ersätter inte förordningstexten eller juridisk rådgivning. Så arbetar vi med källor.